Tommy är här

 

Så lösgjorde sig till slut denne yngling från silotornens skuggor och klev ut under gatlamporna. Tommy är här och det är bara att lyssna till vad han har att säga. I lördags gjorde Tomma Händer en releasespelning i Gaphals regi på l’Orient i Linköping. Martin Wilson var där, igen, och Martin Wilson tog en bild på oss, igen. Vi är ledsna Martin att vi alltid står på samma ställe varje gång du kommer med kameran. Vi försökte ta andra t-shirts den här gången.

 

 

Det var en bra kväll och vi vill passa på att tacka alla som kom för att lyssna på och se Tomma Händer, Din Skefv, Knifven, Skraecködlan, Skogen Brinner och Plötslig Måndag. För vår del fortsätter nu arbetet med att färdigställa historien om Tommy. Han är inte den som visar sig länge i gatlampans sken. Tommy försvinner snabbt in i mörkret igen, dyker strax upp under nästa gatlampa för att åter försvinna på småstadens enda upplysta gata. Vår uppgift är att försöka fånga honom när han visar sig. Ni vet redan var resan slutar. Bergväggen är redan ett faktum. Men hur kom han dit? Frågorna hopar sig. Varför klarar Tommy inte av Jeanettes kärlek? Det hela verkade ju så bra när han först såg hennes ögon glittra bakom skyddsglasögonen i kemisalen. Varför kommer pappa aldrig hem från vägarna och hur kommer det sig att mamma aldrig slutar titta efter hans van från köksfönstret? Ser de inte det Tommy ser, att varje steg leder fram till slutet av småstadens enda upplysta gata där låghusen tar vid, där dörrarna öppnas för den som fått nog, där fortfarande ingen räddning ges från det mörker man anar i sommarkvällens slut, där bergväggen till slut ska släcka det sista ljuset vi skymtar Tommy i? Nej, ingen verkar ännu ana svärtan i Tommys mörker. Resan börjar här.

“Tommy har ett mörker inom sig”, B w/ “Folkets Park och sanningen”

Intervju

Levi från Gaphals var snäll nog att ställa några klargörande frågor om vår pågående feberdröm om Tommy. Om du också undrar vad fan det är vi håller på med så läs här!

Smyglyssna på singeln!

Hos Gaphals kan man sedan ett par dagar tillbaka tjuvlyssna på “folkets park och sanningen”. Singeln är sedan några veckor tillbaka på press i Tyskland och vi hoppas kunna ha den klar till konserten den tredje mars. Då är materialet även tillgängligt digitalt med en bonuslåt!

Tommy har ett mörker inom sig

Tommy har ett mörker inom sig. Orden kom till mig ungefär samtidigt som refrängen i låten. Det var lite som om han knackade på och sa att,

”Det är dags nu”.

Jag kan inte riktigt svara på varför det hände. Förmodligen gav riffet historien. Ett riff som lät kargt och annorlunda från demolåtarnas rätt glada och naiva melodier. När vi satte ihop det hela i replokalen var det början på nästa steg musikaliskt för Tomma Händer. Igenkännande leenden från resten av bandet bekräftade att det var nedför den här mörka riksvägen vi skulle.

Vi vet nu att det fanns mycket att berätta så fort Tommy presenterade sig. Snart har vi skrivit en hel skiva om honom. Det ska sägas att vi mest har erfarenhet av att berätta historier i jagform. Punklyrik är, precis som resten av samhället, navelskådande och individualistisk. Att låta en främmande protagonist styra kosan var först ganska osäkert. Men riffen förpliktigade och Tommy berättade. Det var dags att lämna den klassiska punklyriken där vi firat tveksamma triumfer de senaste femton åren i olika konstellationer.

In kom Tommy, hans tjej Jeanette, den frånvarande fadern, den kvävande modern. Tommy dansade in med en refräng i moll. Hans mörker i fyra ackord. Och i replokalen, när det igenkännande skrattet lagt sig, började historien vävas ihop. På fler än ett vis är det våra egna uppväxthistorier i olika mindre tätorter på landet.

Men Tommy är inte som oss. Det finns en stor skillnad. När vi hittade någorlunda rätt i identitetsjakten hittade Tommy mest ingenting. Det fanns ingen subkultur att svepas med i. Hans identitet förblev oförlöst. Utan mål och styrning, utan idoler att idealisera och låna ideal av, var tar man vägen då? Man fastnar i kulisserna man växer upp i. Tvingas leva med dem. Härdas av dem. Brytas ned av dem. Och är kulissen en oförlåtande tätort stadd i minskning, förglömmelse och förbittring så blir uppväxten desto hårdare.

Tommy tar yviga kliv åt alla håll för att komma ut, men lyckas inte. Allt han tar i vittrar sönder och han krymper och förbittras i kampen mot fienden i kulisserna. De lyckade, de som kommit ut och iväg, de som blivit några i andra kulisser.

(Och de som hittat ut är i sammanhanget vi, som med distans till uppväxtorten inriktat mycket av vår punklyrik att fördöma de som blev kvar. Eparaggare, sverigedemokrater, inskränkta personer, Tommys. Kanske är det också därför som det är intressant att byta perspektiv. Vi gör det förmodligen alltför sällan).

Kvar under bygatans lampor, på industritomternas grusade parkeringsplatser, genom låghusens oförlåtande dörrar, vid skogskantens djupa mörker är Tommy. Han vet att han förlorat och att alla ser honom som förlorare. Tommy har ett mörker inom sig. Det är inte mycket att ha, men det är vad som gavs. Vad det gör med honom ska ni snart bli varse. I veckan går vi in i studion och färdigställer de första två låtarna i Tommyeposet. Tommy har ett mörker inom sig och Folkets park och sanningen. Gaphals släpper skivan och vi släpper vårt skötebarn ut i världen. Var inte för hårda mot Tommy. Han gör bara vad han tror krävs av honom.